Archive

Archive for the ‘Arktis’ Category

Hur ska vi ta oss an klimatförändringarna?

31 maj 2017 Kommentering av

Häromdagen publicerade DN ett inlägg av mig i debatten om hur vi tar oss an klimatförändringarna. Det pågår en debatt om vad som är viktigast och vilket sätt som är det bästa. Ett problem för många är att förändringarna är osynliga för de flesta. Det är svårt att skilja på väder och klimat och för en stor del av världens befolkning är inte klimatförändringarna något som påverkar deras vardag. De som redan är starkt påverkade har tyvärr ofta en alldeles för liten röst i det stora mediabruset. Och vetenskapen kan också ha svårt att tränga igenom och verkligen få oss att förstå.

Naomi Oreskes och andra har pekat på den spänning som finns mellan förmågan till mänsklig kommunikation av viktiga saker och de opassionerade idealet som länge svävat över kunskapsproduktionen.

I ljuset av T***ps senaste utspel undrar man vad som skulle få honom att verkligen förstå att detta är allvar. Det finns förstås mycket man kan fundera över när det gäller honom och hans politik, men han verkar först och främst vara en känslomänniska. Vad skulle hända om han reste på en klimatförändringsresa och med ”egna ögon” fick se vad som pågår?

 

Kategorier:Arktis, klimat

Boklansering på SEI

20 januari 2014 Kommentering av

9781137266224I morgon tisdag lanseras boken Media and the Politics of Arctic Climate Change: When the Ice Breaks (New York: Palgrave Macmillan, 2013). Eller When the Ice Breaks som vi helst kallar boken. Förlaget insisterade på att den riktiga titeln skulle vara undertitel medan den förklarande titeln (fylld med nyckelord som ska fungera som sökklister) skulle vara huvudtitel. Helknäppt! I en digital värld full av metadata tycker man att detta inte borde spela någon som helst roll. Men man står sig slätt mot förlag…

Lanseringen sker på Stockholm Environment Institute som just flyttat, så det är i deras nya lokaler i Garnisonen. Kom gärna! 12-14. Här finns mer information: http://www.sei-international.org/news-and-media/2761 . Jag ska tala under rubriken ”Changing Arctic – Changing World: Humanities and Social Science in the Study of Global Change”.

Kategorier:Arktis, klimat, medier, vetenskap

Bilder, bilder, bilder

13 juni 2010 1 kommentar

Hemkommen från Internationella polarårets vetenskapliga konferens i Oslo är jag full av intryck. En sak som dröjer sig kvar är förstås alla olika forskningsresultat från så många håll och discipliner som visar vad som händer med polartrakterna och därmed med hela klotet. Staplat på varandra utan mediering annat än en forskare som drar slutsatser som forskare gör blir effekten en annan än när man läser i tidningen eller hör på radio, och en ny och djupare oro infinner sig.

En delvis motsatt känsla av förtröstan och hopp ingav själva sammansättningen av deltagarna. Konferensen var mycket heterogen och gav rum åt både ursprungsbefolkningar och forskare, oceanografer och jurister, från långt fler hörn av världen än de som har direkta intressen i Arktis eller Antarktis.

Ytterligare en sak som slog mig var den stora tillgången på bilder. Och kartor. På ett emotionellt plan, för att fortsätta på det spåret, var en del av dessa representationer  otroligt vackra. Jag satt med på en rad sessioner som behandlade hur satellitdata kan tolkas och förutom som källmaterial och resultat i varje presentation så fanns det även en rad stora affischer uppklistrade i korridoren utanför som ESA, NASA och andra rymdstyrelser tagit fram som en del av IPY. Där fanns bilder på hela polerna eller på delar, på glaciärer som flyttar på sig och havsis som bryts upp, på pannkaksis (en särskild sorts havsis) och isbryggor som går sönder.

Många av dessa bilder var just kartor som visade på förändringar av land eller helt enkelt pekade ut ett område eller en plats. Även om de flesta kanske visste var Makarovbassängen ligger i Arktiska havet, eller var Nimrodglaciären ligger i Antarktis så slapp vi som inte visste sväva i ovisshet särskilt länge. Placeringen av studieobjektet var central och redovisades för publiken omgående. På sätt och vis kan man tycka att det är självklart på en konferens som berör två specifika delar av världen och med ämnen som geografi, meteorologi och oceanografi representerade. IPY kräver plats, specifik plats. Men för mig blev det så otroligt tydligt hur ofta platsen faktiskt kan försvinna och bara tas för given.

Jag har länge åkt på konferenser med teknikhistoriker och inte sällan är jag på möten i USA med det största internationella sällskapet för teknikhistoria, Society for the History of Technolgy, eller SHOT. Vid dessa tillfällen lyser kartorna med sin frånvaro. Det är lite märkligt att en disciplin som berömmer sig så om kontexten ändå kan hoppa över platsen i så stor utsträckning. Men det gäller faktiskt inte alla sessioner. De som reser över Atlanten inser att de inte kan ta för givet att publiken kan sitt Europa. De vet att telesystemet är lite annorlunda på andra sidan gränsen och talar därför om var studien är utförd och vad som är av vikt på denna plats för just den analys som ska komma.

Så avsaknaden av kartor handlar inte bara om att kontexten inte tydliggörs. Alltför ofta tror jag att det handlar om att man förutsätter vissa kunskaper hos dem som lyssnar. För den förväntade publiken är viktig för vad man väljer att säga och inte. Och förväntningarna hos presentatören avslöjar obönhörligt dennes föreställningar om vilka samtal som är möjliga. Och kanske också önskvärda.

Nästa vecka ska jag åka på konferens till Sofia i Bulgarien. Där träffas nära 200 teknikhistoriker i nätverket Tensions of Europe för att diskutera de senaste årens resultat, bland annat av forskningsprojekten inom ramen för Inventing Europe, ett Euro-core finansierat av ESF. Jag förväntar mig många kartor.

Kategorier:Arktis, klimat, vetenskap Taggar:

Vem bryr sig om krill?

10 juni 2010 1 kommentar

Vet du varför mängden krill i Antarktis minskar med ökad havstemperatur? Det vet inte världens främsta forskare i biologisk oceanografi heller, men det har att göra med att phytoplankton, som krillen lever av, finns i högre koncentrationer strax under istäcket där krillen lätt kan få tag på dem. När isen försvinner upplöses koncentrationen av phytoplankton och krillen har svårare att få mat och minskar i antal.

Men vem bryr sig om krill, frågade sig professorn i biologisk oceanografi Katherine Richardson retoriskt i sin utmärkta plenarföreläsning i går på IPY-konferensen i Oslo. Få tycker att krill och phytoplankton är särskilt intressanta arter. Fokus i klimatdebatten är på isbjörnar. Och i Antarktis är det framför allt valar och pingviner som vi lärt oss att älska och se som en del av vår värld. Men, både pingvinen och valen måste äta. Även de små, små djuren är viktiga. Och storleken på de små, små djuren är också viktig eftersom de passar in på olika vis i näringsväven. (När jag var barn talade man om näringskedjan, och bytet av metafor visar hur man i dag ser en större komplexitet.)

Liksom i en bisats, och utan att distrahera sig från huvudämnet för sin presentation, lyckades hon anknyta till det problematiska i hur vår oro för förändring i polarområdena har kanaliserats till vissa symboler, i det här fallet ett antal djur. Samtidigt som WWFs lansering av isbjörnen som symbol för klimatförändring verkar ordnande på ett mediesamhälle som behöver enkla historier och starka bilder, blir en konsekvens också att mycket mer omfattande och komplexa processer inte alls får utrymme.

På samma sätt fick hon oss, som inte har någon större kunskap om bakterier i världshaven, att inse att exploateringen av gas och olja i Arktis inte bara kommer att innebära förändrade maktförhållanden och förnyade strider. En olycka som den i Mexikanska golfen nyligen får oerhörda konsekvenser i Arktis där bakterierna arbetar så mycket långsammare än de gör i varma vatten.

Men hennes huvudbudskap rörde haven och deras förändringar. Richardson talade om tipping points, framför allt de som identifierats för polarområdena. (Publicerades som featureartikel i Nature i höstas med Rockström som första författare.) Hon talade om hur haven fångar upp en stor mängd av den koldioxid som vi släpper ut och att vi inte kan räkna med att det upptaget kan fortsätta linjärt. Men kanske ännu viktigare med detta upptag var att det påverkar pH-nivån i haven vilket radikalt förändrar livsvillkoren för en rad organismer. Dessa förändrade livsvillkor i surare hav påverkar också förmågan hos havet att ta upp ytterligare kol i form av sedimenterade djurrester.

Det var ett fantastiskt bra föredrag eftersom Richardson inte bara hade lagt det på rätt nivå och talade om intressanta, viktiga och engagerande saker utan för att hon förenade passion och humor med precision och professionalism. Jag är väldigt imponerad.

Kategorier:Arktis, klimat, vetenskap

Vilken är din bild av Arktis?

11 mars 2009 1 kommentar
Är det en isbjörn på ett ensamt och krympande isflak, en hjältemodig upptäcksresande i frostbitet helskägg, en inuit med hundspann på Grönland, eller gruvbrytning på Svalbard? Kanske ser du en karta framför dig med Nordpolen som centrum och olika streck som gör anspråk på att vara gränser för Arktis.
Author credit Philippe Rekacewicz, UNEP/GRID-Arendal; http://maps.grida.no/go/graphic/definitions_of_the_arctic

Author credit Philippe Rekacewicz, UNEP/GRID-Arendal; http://maps.grida.no/go/graphic/definitions_of_the_arctic

Jag tillbringade eftermiddagen i Riksdagens förstakammarsal. Titeln för seminariet var Arktis – en region i förändring och arrangörer var Nordiska rådets svenska delegation, Svenska kommittén för internationella polaråret och Norden i Fokus. Det nordiska avspeglade sig både i perspektiv och i val av talare. Det transnationella är uppfriskande eftersom det tvingar till perspektivbyte, och här fanns även en rad andra motsättningar som komplicerade en diskussion som trots sin nivå var tillgänglig för en intresserad allmänhet.

För det var verkligen ett mycket givande seminarium – den ”arktiska ledan” lyste med sin frånvaro – med många olika infallsvinklar från forskare, både humanister, samhällsvetare och naturvetare, från politiker och från myndighetsföreträdare. Några axplock: Sverker Sörlin, ordförande i Svenska kommittén för internationella polaråret, inledde med att tala om IPY som nu lider mot sitt slut. Det blev en exposé över vad som varit under tidigare polarår och vad som gjorts denna gång, med en avslutning om vad som borde göras, politiskt. Sara Larsson, styrelsemedlem i Sametinget, drev framgångsrikt tesen att bristen på en svensk politik i Arktis är kongenial med bristen på en aktiv samepolitik. Annika E Nilsson, Stockholm Environment Institute, talade om den starka kopplingen mellan geopolitik och klimatforskning samt vilka bilder som finns av Arktis. I det följande samtalet mellan Mark Klamberg, folkrättsjurist, och Mats Engström, ledarskribent på Aftonbladet, lyftes centrala geopolitiska frågor om exploateringen av Arktis och vad Sverige, och EU kan och bör göra.

Mest förvånande för mig var nog ändå det inkluderande perspektivet på Arktis invånare. Det lever 4 miljoner människor i Arktis och de representerar ett 40-tal olika folkgrupper. Några få var talare på seminariet. För att dessa ska kunna leva kvar krävs inte bara att klimatförändringarna stoppas utan också att det finns fortsatt möjlighet till försörjning. Att göra Arktis till ett reservat är inte en lösning för Arktis invånare, åter ett givande perspektivbyte.

Under sena eftermiddagen visade också fotografen och författaren Magnus Elander bilder ur sin senaste bok. Det var bedövande vackert. Och inte så förvånande fick dessa bilder med sin skönhet och sin skärpa, sitt släpljus och sin ofattbart skiftande skala mig att känna, snarare än tänka. Det är förstås effektfullt eftersom vi förstår mer när våra känslor också är inkopplade. Politiska beslut ska vara grundade i kunskap, men det krävs engagemang och känslor för att driva en ideologisk politik.

Det heter att en bild säger mer än tusen ord. En slutsats av seminariet i dag var att tusen bilder säger mer än en. Och när det gäller Arktis behöver vi många bilder för att förstå, förstå att vi måste göra något.

Kategorier:Arktis, klimat, vetenskap