Hem > digitalisering, mediepolitik, radio, radiofrekvenser > Digitalradio nästa

Digitalradio nästa

27 juli 2013

I torsdags fick jag i uppdrag av regeringen att samordna radiobranschen för att möjliggöra en övergång från analog till digital marksänd radio. Pressmeddelandet finns här och där finns också länk till det mycket korta direktivet.  Jag ska utgå från texterna i propositionen (Prop. 2012/13:164) och det förarbete som finns i betänkandet (SOU 2012:59). Uppdraget ska redovisas senast 30 november 2014, dvs efter valet. Det känns väldigt roligt och spännande, men också svårt. Övergången från analoga till digitala marksändningar för tv har vi ju bakom oss sedan ganska många år, men för radion har det varit svårare. Jag gjorde en studie av tv-övergången som finns i boken Radio och tv efter monopolet (2007) som jag skrev med Lars-Åke Engblom. Där fokuserade jag på argumenten som lyftes fram för själva teknikskiftet.

Just som teknikskifte är nämligen dessa övergångar särskilt intressanta. Det är ganska ovanligt när en viss teknik över en dag kan bli oanvändbar, även om den dagen har varit planerad länge. Oftast fasas teknik ut över mycket lång tid och flyttas inte sällan också till nya platser och andra användare. Men i statligt ägda system för distribution eller insamling kan detta bli en realitet. Ett annat exempel är valutor, som i ett slag kan bli oanvändbara. Det är väl också delvis därför som den här typen av teknikskifte kan bli kontroversiella. Övergången i tv-fallet var mycket omdiskuterad och det finns skäl att förvänta sig starka åsikter även när det gäller radion. Det har vi för övrigt sett tidigare. Detta är inte första gången vi byter distributionsteknik för radio, vilket jag har skrivit om i boken Genom tråd och eter (1997).

En intressant dimension i detta är förstås frekvensfrågan. I en alldeles nyutkommen bok från MIT Press (Cosmopolitan Commons) har jag en artikel som just diskuterar frekvensspektrum och dess egenskaper som en transnationell och teknikberoende allmänning (commons) där mitt empiriska fall är frekvensplaner för rundradio i Europa under mellankrigstiden och strax efter andra världskriget. Tidigare har jag argumenterat för att institutionerna som reglerar användningen av denna allmänning uppfyller de principer som Elinor Ostrom har satt upp för fungerande allmänningar.

Jag har alltså ganska länge intresserat mig för flera av de frågor som blir aktuella när man går över från analoga till digitala marksändningar för radio. Samtidigt är detta förstås en unik situation som inte har någon färdig lösning. Det kommer att bli mycket stimulerande och intressant att försöka hitta en som alla berörda aktörer kan enas om.

Annonser
  1. Christer Hederström
    27 juli 2013 kl. 4:53 e m

    En intressant, men i grunden omöjlig uppgift om man skall låta verkligheten styra istället för myterna. Lycka till ändå! http://digitalradion.blogspot.com

  2. 28 juli 2013 kl. 10:11 f m

    Det blev inte friare med digital TV, då vi får betala till BOXER för att se reklam TV. Flest tittare får man om man är fri kanal både i mark och kabelnätet.

  3. 28 juli 2013 kl. 3:32 e m

    ”Digitalradio” skall inte införas, som ett självändamål, bara för att det skall vara ”digitalt”.

    Det måste tillföra några mervärden som nuvarande tekniker, som FM och webbradio inte kan göra. Där är vi inte ännu.

    Den tekniska utvecklingen går med rasande fart, så det gäller att hålla korpgluggarna och sinnet öppet.

  4. 28 juli 2013 kl. 3:35 e m

    Rekommenderar läsning av Lasse Lundeberg’s initierade ”DAB-radions politik”: http://radiolars.com/bloggradiolars/2013/05/19/dab-radions-politik/

    ”Debatten om radio via DAB (vilket enligt svenska stavningsregler bör skrivas Dab, snart kanske dab…) handlar som vanligt mest om teknik och som vanligt mest om sändarnät. Detta utesluter många samhällsbetraktare som inte tror sig förstå teknik. Nu har jag teknisk bakgrund och kan avslöja att även Dab mest handlar om politik och särintressen. Så låt oss utgå från en helt annan spelare: Radiolyssnaren!”

  5. mansaxel
    31 juli 2013 kl. 5:35 f m

    Det allra mest intressanta är om med ”digitalradio” menas ”DAB ska det vara!” eller ”digital distribution; tekniken tar vi nya tag på”. Lasse Lundbergs bra artikel nämner DRM och DRM+ — tekniker som enligt EBU Rekommendation 138 (som iofs börjar med DAB) är godtagbara för rundradio inom Europa. DRM kan ju fås att låta bra. Riktigt bra.

    Sen, å andra sidan, finns det fascinerande tekniker som singelfrekvens-FM för slavsändare, vilket skulle dels bättra på FM på ”svåra” ställen genom att ballempfang-hoppen blir färre, och dels sparar frekvensspektrum i storstäder, det enda stället det finns ett upplevt behov för fler PLR-kanaler.

    Process på FM är inte heller det en avslutad historia. Jag har hört processburkar som tex. stänger av pilottonen vid nyheter (och annan inmatad mono), så att det blir äkta mono med alla dess ljudkvalitetsfördelar över pilottonsstereo.

    För det fjärde är det inte säkert att den påstådda energibesparingen i DAB är så reell. Modern FM (och sändarna i dagens storsändarnät är inte moderna!) är mycket energieffektivare.

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer inaktiverade.
%d bloggare gillar detta: