Hem > Okategoriserade > Nordost- och nordvästpassagen

Nordost- och nordvästpassagen

25 april 2012

Jag är i Montreal på konferens. Förra gången var i Oslo 2010 som en avslutning på Internationella Polaråret (IPY). Denna gång heter konferensen From knowledge to action och en tanke är förstås att försöka få polarfrågorna att leva även om det inte finns ett polarår. Och det är en bra tanke. Samtidigt lever polarfrågorna ovanligt offentliga liv just nu. På ekonyheterna i måndags var det två eller tre inslag som talade om Arktis, om klimatförändringarna, och om de konsekvenser som dessa förändringar för med sig. Den krympande havsisen sammankopplas otvetydligt med vad som komma skall. Miljödeterminism kan man kalla det. Ett öppet hav möjliggör utvinning av fossila bränslen, som olja och gas, och öppnar också nya farleder.

Ibland, ovanligt ofta vill jag påstå, presenteras information om den krympande isen samtidigt med informationen om vad den skulle kunna få för konsekvenser. I en bild från den europeiska rymdorganisationen ESA, som producerar inte bara bilder från all den data som deras fjärranalyssatelliter producerar, utan också nyhetsinslag, ser vi både nordöst- och nordvästpassagen inritade i mosaiken som visar havsisminimum september 2007. När möjliga ekonomiska och politiska konsekvenser buntas ihop med vetenskapliga slutsatser om miljön på det här sättet konstrueras en legering av orsak och verkan som resulterar i endast en framtid. På detta bör man vara uppmärksam. Vi har alltid möjlighet att välja framtid.

Detta sagt är det intressant hur alla dessa alternativa framtider lever sitt tysta och undanskymda liv i skuggan av resursutvinning och transporter, i skuggan av klimatförändringarnas dominerande berättelser. Vad är det som gör att bara vissa röster hörs? Några försök till svar kommer det då och då och inte sällan är det media som får ta smällen. Men det finns också inbyggt i vårt sätt att tänka om vissa saker. En del – såsom nya farleder och överenskommelser om hur man ska rädda fartyg i sjönöd – omgärdas av politiska system och normer, annat – som inuiternas livsvillkor – styrs av miljön. Så låter retoriken, två skilda system. På detta bör vi också vara uppmärksamma, för då har vi större möjlighet att ändra. Och i så fall kan vi kanske gå från kunskap till handling.

Annonser
Kategorier:Okategoriserade
%d bloggare gillar detta: