Hem > vetenskap > Min recension skapar reaktioner

Min recension skapar reaktioner

03 november 2010

Oj oj oj! Nog visste jag att klimatfrågan var het, men att en recension av en bok Under strecket i går skulle skapa sånt rabalder kunde jag faktiskt inte föreställa mig. I skrivande stund är antalet kommentarer över 400 stycken, även om det flesta inte längre verkar beröra själva artikeln, rekommendationer på Facebook närmar sig 320, tweets 30 och därtill ett tiotal bloggar. Det är en hel del uppmuntrande tillrop men det finns också inlägg som är ganska obehagliga i tonen och som anklagar mig personligen för både det ena och det andra. Jag har inte läst alla kommentarer, men vad man framför allt tycks ha hängt upp sig på är att jag inleder med ett stycke om CRU-hack och IPCC. Det innehåller, menar kritikerna av mig och artikeln, sakfel. Även Oreskes och Conways bok innehåller sakfel anser någon.

Ironiskt nog illustrerar kritiken av min artikel och boken precis den poäng som författarna vill göra. Genom att så tvivel försöker man underminera hela företaget. Om jag kan beslås med att ha fel på ett ställe är inget jag säger sant. Det gäller även bokens övergripande tes; kan man visa att Oreskes och Conway har fel på ett ställe har lobbyverksamheten inte ägt rum. Tydligare kan det egentligen inte sägas och från ett intellektuellt perspektiv är det förstås intressant. (Jag tror för övrigt inte att artikeln innehåller några sakfel – jag är en ganska noggrann person – och det är uppenbart att flera av kommentatorerna faktiskt inte har läst särskilt noga (!), men det är inte poängen.)

Mer besvärande är polariseringen av debatten som kommentarerna reflekterar. Du är antingen med oss eller mot oss säger många av inläggen. Diskussion är överflödigt. Saken klar. Det verkar gälla den ena sidan i något större utsträckning än den andra, men jag är inte säker och det krävs en systematisk studie för att kunna säga det. Det vore intressant. Lika intressant är att se vilka som väljer att vara anonyma. Bakom anonymitetens mask fälls hårda yttranden utan tillstymmelse till kritiskt värderande och prövande. Alla svar är givna.

I min mailbox är ingen anonym och kanske bidrar det till balansen mellan inläggen där. De flesta mail och sms jag har fått har varit uppmuntrande och intresserade. Någon har undrat varför jag utelämnat ett visst förhållande, någon annan vill veta hur jag ställer mig i en viss fråga. Ett mail stack ut. Det var skickat av en forskare på en av landets högskolor. Vederbörande hade läst artikeln ”på diagonalen” vid frukostbordet och visste sedan hur jag tänkte. Vips hade han stoppat in mig i ett fack. Han ansåg att jag var beklämmande och politiskt korrekt, efter att ha läst artikeln på diagonalen vid frukostbordet.

Det är nedslående, inte framför allt på ett personligt plan – även om det kan vara svårt att inte beröras – utan på ett mer generellt plan. En forskare, som borde hålla det prövande högt, anser sig inte ens behöva läsa det jag har skrivit ordentligt innan han kan döma ut det och sortera in det. Varför? Kanske känner han till min forskning om medier, teknikpolitik och infrastruktur sedan tidigare och tycker att den är kass. Jag vet inte. Men skulle jag tillåta mig att gissa så tror jag att det är att jag tar en bok av vetenskapshistorikern Naomi Oreskes på allvar som gör att jag genast blir märkt. Oreskes har varit persona non grata i vissa kretsar sedan hon visade att det råder konsensus inom vetenskapssamhället om antropogen klimatpåverkan. Men jag vet förstås inte, och kanske ska jag inte spekulera. I alla händelser är inställningen att man inte behöver läsa ordentligt onekligen oroväckande för debatten.

Nästa vecka sitter jag i en panel om sociala medier och vetenskapen på de svenska teknik- och vetenskapshistoriska dagarna, ett arrangemang av Nationalkommittén för teknik- och vetenskapshistoria. Det känns som om min nyvunna direkta erfarenhet kan utgöra ett gott exempel i vad som säkert blir ett prövande och förutsättningslöst samtal där deltagarna lyssnar på varandra.

Annonser
Kategorier:vetenskap
  1. 05 november 2010 kl. 7:12 f m

    Jag började skriva en kommentar här om medielogik, polemik och vetenskap, från ett delvis kognitionsvetenskapligt håll, men den blev så lång så den fick bli ett separat inlägg här: http://infontology.typepad.com/infontology/2010/11/vetenskapen-och-medielogiken.html

    • Nina Wormbs
      14 november 2010 kl. 4:54 e m

      Jag går till din blogg och läser där.

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer inaktiverade.
%d bloggare gillar detta: