Hem > ingenjörer, popularisering, utbildning > Ingenjörsbrist eller intressebrist

Ingenjörsbrist eller intressebrist

29 maj 2009

Det saknas ingenjörer samtidigt som det är i händerna på denna yrkesgrupp som framtiden ligger. Ja, så kan man sammanfatta en del av den diskussion som nu förs i organ som exempelvis IVA-aktuellt och på Teknikdelegationens hemsida. ”Ingenjörer är vårt moderna samhälles ryggrad och det är mycket viktigt att vi lockar duktiga ungdomar till den yrkesbanan” skriver därtill Christer Fuglesang i sitt senaste nyhetsbrev (som egentligen är en lista på vilka symboler han ska ta med sig på sin nästa rymdfärd – en mycket intressant lista med motiveringar).

Ofta gäller det att sälja in teknik och naturvetenskap till framför allt flickor, men i högre utsträckning även till pojkar. Man vill försöka förklara vad det egentligen handlar om för att de ska bli intresserade och komma och studera och så småningom bli ingenjörer och börja arbeta i det svenska näringslivet. Eller i industrin, som vi sa förr i världen. KTH drar sitt strå till stacken och lanserade tidigare i våras KTH på insidan vars slututställning invigdes i dag. Namnet leder förstås tanken till hippa tillställningar som Bergs eller kanske framför allt Konstfacks utställningar och invigningstalare var ingen mindre än… Alex Schulman.

Jag tror att det är viktigt att i den allmänna debatten problematisera vad teknik och vetenskap egentligen är eftersom många föreställningar som finns inte alls reflekterar verkligheten. Vetenskapens världsomstörtande anspråk är det nog inte många vetenskapsmän och – kvinnor som kan identifiera sig med i sin dagliga verksamhet. Och den innovations- och entreprenörsinriktade synen på teknik är förmodligen på samma sätt avlägsen för den tekniker som sysslar med förbättringar av teknik i små steg i taget. Projekten i KTH på insidan är väl valda ur det perspektivet.

Samtidigt tror jag också att själva ingenjörsutbildningen måste förändras, inte bara diskussionen om teknik och vetenskap. En större kunskap om teknik och vetenskap i en samhällelig kontext – för det är bara där den kan förändra – är viktigt för ingenjörernas förståelse av sitt eget uppdrag. Och det är också min övertygelse att vi genom en utbildning som förmedlar en sådan kunskap kan få andra ingenjörer än de vi har i dag, ingenjörer med större intresse för samband och beroenden. Lika viktig som förståelsen för ingenjörens samhälleliga roll är ingenjörsutbildningens struktur. De olika kurserna ska vara kopplade så att deras funktion framgår tydligt för teknologen. Så är det inte alltid i dag, men det pågår arbete för att förändra ingenjörsutbildningen på våra tekniska högskolor, och det är ett viktigt arbete som förtjänar både pengar och uppmuntran.

Det finns följaktligen mycket att göra för att råda bot på ingenjörsbristen. Och visst har initiativ som Teknikdelegationen en viktig funktion. Men jag blir också lite orolig för att det handlar mer om yta än om djup. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men jag kan inte annat än studsa inför det faktum att man har illustrerat hemsidan med en bild där Einsteins ikoniska formel E = m c2 är fel. Det stora ”E”t är utbytt mot ett litet ”e” vilket gör formeln till nonsens. (Jag påtalade detta för delegationens kansli för ett par månader sedan, men utan resultat.) Det är som om Svenska Akademins hemsida skulle ha stavfel i rubriken – det skulle liksom urholka förtroendet något.

Fast det skulle ju aldrig hända. Och hände det skulle det åtgärdas omedelbart. När det gäller det naturvetenskapliga språket är det fortfarande exklusivt. Till och med en av 1900-talets främsta vetenskapliga upptäckter kan felstavas utan att någon höjer på ögonbrynen. Det kanske är det som är problemet. Teknik och vetenskap, språket och kunskapsformerna, ses fortfarande som isolerade verksamheter av litet allmänt intresse, och det är det betydligt svårare att ändra på.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. 18 februari 2010 kl. 10:21 f m
Kommentarer inaktiverade.
%d bloggare gillar detta: