Hem > nya medier, teknikdeterminism > Teknikdeterminism och nya medier

Teknikdeterminism och nya medier

01 februari 2009

I dagens Godmorgon, världen! i P1 hade Svante Weyler ett tänkvärt inlägg om ny- och gammelmedia under temat Till grindvaktens lov. Han har självklart rätt i att alla tankar vinner på att tänkas om. Det blir (nästan) alltid bättre andra gången. Men han tycks mena att de nya medierna inte tillåter denna eftertänksamhet. Det beror på att de i allt väsentligt saknar grindvakter, som är de som manar till eftertanke, sporrar till förbättring, stoppar det dåliga och helt enkelt främjar kvalitet. Implicit i detta ligger en nästan McLuhansk föreställning att de nya mediernas form och funktion bestämmer hur vi kommunicerar. Det är en sorts teknikdeterminism som innebär att möjligheten till direktpublicering med oerhörd omedelbar spridning, genom de nya medierna, styr oss till att göra just det, publicera och sprida direkt. Men något sånt imperativ finns inte. Visst är det enklare, men vi behöver inte. Bara för att det inte finns en fysisk grindvakt så innebär inte det att grindvaktens funktioner behöver försvinna. Jag kan exempelvis trycka på Spara utkast, ta en paus, läsa och skriva om detta inlägg, innan jag trycker på Publicera. Men jag kan också skriva ett inlägga till om några veckor, som länkar till detta och där jag modifierar mitt resonemang som då förmodligen blir bättre.

Tekniken ger oss vissa ramar, men det är hur vi använder den som bestämmer resultatet.

Annonser
  1. 03 februari 2009 kl. 8:21 f m

    Ja, grindvakten kan vara internaliserad (ska jag verkligen publicera det här, eller är det inte bättre att trycka på Spara utkast) men också andra varar en roll som bärs upp av andra individer. Om många länkar till dig får du ökad synlighet. Om en enda människa som jag har stort förtroende för länkar till och har någon åsikt om något, ökar chansen för att jag ska hitta detta något. Det är ju också en grindvaktspraktik, fast den inte utförs av en redaktör på DN.

    Bra att se din nyanserande analys av nya medier. Nu har jag i och för sig inte hört Svante Weylers radioinslag, men man har ju sett en del andra polariserade argument ibland och de är man så trött på, något slag manikeistisk mediemodell – antingen är nya medier ett hot mot demokratin, amatörismen kommer breda ut sig och vi får förflackning; eller så är gammelmedia dinosaurier som inte fattat nåt, nya medier kommer svepa fram som jag vet inte vad.

    • Nina Wormbs
      03 februari 2009 kl. 9:05 f m

      Hej Gustav och tack för din kommentar,
      Du lägger till en viktig pusselbit i dynamiken hos nya medier. Grindvakteriet behöver som du säger inte internaliseras för att fungera utan kan också distribueras med liknande resultat. På nätet byggs tillitskedjor (paralleller till översättningsprocesser i aktör-nätverksteorin kanske?) genom länkar mellan inlägg. Dessa kedjor är förmodligen bra mycket känsligare än gamla grindvaktshierarkier. Under alla omständigheter är de mer dynamiska, särskilt i dimensionen tid.
      Nina

  2. 03 februari 2009 kl. 6:38 e m

    Precis som tekniska uppfinningar inte är något färdigt utan ständigt förbättras och utvecklas, tycker jag sammaledes gäller skrivandets konst. Och detta sker ständigt i bloggosfären, där t.o.m. nya ord uppfinns.

    Grindvakterna hittas också i kommentarsfälten, där debatten kan gå hög och argumenten finslipas.

    Även jag lyssnade till Svante Weylers inslag i söndags – och reagerade ungefär som du. Den formuleringarnas finslipning som är viktig i skrift sker i bloggosfären offentligt medan den i tidningsartiklar är dold för oss.

    Gissa hur många gånger jag ändrat på den här kommentarstexten? 🙂

    • Nina Wormbs
      03 februari 2009 kl. 8:49 e m

      Hej Susanne och tack för en pusselbit till! Kommentatorsfälten är förstås ytterligare en skillnad som utmanar Weylers tal om brist på grindvakter. Man kan inte låta bli att fundera på varför det är så viktigt att det som först kommer ut ska gå genom samma kontroll som det alltid gjort, och att man istället inte kan fokusera på det samtal som i dag kan bli resultatet.
      Nina

  3. Nisse
    05 februari 2009 kl. 12:26 e m

    Det handlar ju också om en övergång från den klassiska grindvaktsjournalistiken till en publicering med kontroll och redigering post factum, efter publiceringen. Wikipedia är det förnämsta exemplet, där faktafel och kontroversiella påståenden blixtsnabbt kommenteras och korrigeras. Båda publiceringsmodellerna efterfrågas antagligen av informationskonsumenterna, men det finns inget skäl att döma ut en debatterande och diskuterande kontrollfunktion. Möjligtvis är denna t.o.m. mer demokratisk.

  1. 25 februari 2009 kl. 8:06 e m
Kommentarer inaktiverade.
%d bloggare gillar detta: