Granitskiva
Jag gillar att baka, både matbröd och kakor. Och för inte så länge sedan fick jag en fin granitskiva som gör underverk både med matbröd och med pizza.
Jan Hedhs bok, Bröd, läser jag gärna eftersom den är så utförlig både med recept och beskrivningar. Pain de Martin är en annan inspiratör med en skön stil och oförväget sätt. När hans bok kommer ska jag skaffa den också. Och så har jag just inhandlat Saltå kvarns kokbok som jag ska ta mig an.
Jag bakar gärna med surdeg och levain på russinjäst. Ibland tappar min levain stinget, russinjästen håller inte mer än ett par månader i kylen, och då får man sätta till lite vanlig jäst också för att få någon ordning på degen. Så kom nedanstående bröd till.
Levainbröd med lite extra jäst
Ganska gott faktiskt (och inte riktigt så oskarpt i verkligheten).
Skälen till att baka själv är flera. Mina främsta skäl är att det är gott, man vet vad man stoppar i sig och det är roligt. Många invänder nog att det tar tid och därför är svårt, men det är bara delvis sant. Att baka kräver inte så mycket aktiv tid. Däremot kräver det passiv tid, särskilt när man bakar med surdeg och vildjäst där jästiderna ofta är långa. Svårigheten ligger i att kunna planera och kunna vänta.
Som hjälpreda i köket har jag en assistent som alltid står framme på bänken, redo att knåda åt mig. En liten digital våg som går att nollställa med bunken på är praktiskt. Några jäskorgar har jag också, för bröd som tenderar att annars flyta ut under jäsningen. Och så fick jag nyligen min pappas gamla fina brödspade som gör det lättare att skjutsa in degen i ugnen.
Visst går det på tok ibland. (Nästa gång det händer ska jag ta bild och lägga upp.) Men allt som oftast blir resultatet ätbart och till och med njutbart. Det är en fritidssysselsättning som varmt rekommenderas.
Såhär på sommaren ägnar jag också tid till att odla tomater. Det finns få saker som smakar så gott som hemodlade tomater så jag ägnar gärna lite tid åt att kultivera plantorna. Ibland har vi haft lång säsong och kunna skörd ända in i november. Det är lite som att ha solsken på burk, eller kanske snarare kvist.
